Den frågan ställs, som så många gånger förr. Och jag förstår den. Jag förstår du som ställer den till mig. I fikarummet, på stan, på Twitter. Jag kan till och med förstå du som lite hånleende skrattar fram den frågan. Jag förstår. Men orkar inte besvara. Att försöka besvara den känns lika tung som om jag skulle hoppa i sjön med kläderna på och sen jogga hem.
Det här är inget prekärt läge för Hammarby dock. Gud vet att de långa säsongerna i superettan gör (eller borde göra) en ödmjuk inför det faktum att allt kan hända. Att Nanne tog oss ur den där gudsförgätna serien så snabbt var en lättnad, men vi visste att det skulle bli tufft. Vi hörde Nanne säga det om och om och om igen att; är vi verkligen redo? Jag, och säkert många med mig, lyssnade såklart. Och visst fanns det väl ett tvivel. Men hela min kropp och alla mina känslor sa JA. Bara ta oss bort från allt vad Ängelholm och Ljungskile heter så löser vi det sen.
Nu står vi här efter att ha klarat av en säsong i allsvenskan. Vi står här tio omgångar in i den andra, svåra, säsongen. Med 10 poäng. På kvalplats. Med 6 matcher sen senaste vinst. Med ett spel som stundtals varit fullkomligt briljant, men stundtals förlamande dåligt. Jag står med en obehaglig känsla i magen och blickar ned för ett stup. Och räcket jag håller i svajar.
Så känns det. Och jag vet att det är tid kvar. Att det finns poäng kvar att plocka. Att vi rest oss förr. Att vi är ett höstlag. Att truppen har det i sig osv osv. Men jag vet också hur lätt det att att falla ur. Och hur svårt det är att klättra upp. Jag kan nästan höra Nannes röst eka ”Jahapp, vi var visst inte redo. Det var ju det jag sa”. För det skulle han lätt kunna säga. Nästan att han skulle göra det och låta lite nöjd. För att göra ännu en till av hans poänger.
Jag hoppas dock att vi kan bevisa för alla ”höhö superettan nästa eller”-personer att vi hör hemma i allsvenskan. Att vi kan knyta nävarna och spela oss upp och ur den här situationen. Vi har spelat många bra matcher hittills, men tyvärr haft marginalerna mot oss. Vi spelade ett lovande spel mot Malmö i andra halvlek senast. Där har vi inget att skämmas för. De var bättre. Men vi måste också börja plocka de ”enklare” poängen för att ha råd att förlora mot de lag som är vassare. Det är det som grämer mig mest att vi inte lyckats med hittills.
Jag vet helt ärligt inte om jag vågar kolla på matchen på måndag. Inte heller Gävle hemma för den delen. Jag önskar egentligen att tills dess vi plockar tre poäng igen, att någon bara söver ner mig så jag slipper detta. Jag vill bara att vi ska vinna igen. Kan du fixa det, Nanne?
/Jeanette (@aboutjeanette)
Bild: Peter Jonssson
Jodå. men jag tycker du skall gå, många av de jämna matcherna har det varit otur och en till som hejar betyder något. Stoppa inte huvut i sanden. Stå Upp !
Verkligen en kritisk och analytisk artikel… 😐
Resultatmässigt: Efter en tredjedel av säsongen har vi 5 poäng till 4:e plats. Vi är det enda laget (?) som inte spelat mot något av de enda två lagen i serien som haft en riktigt dålig säsong så här långt (Falken & Gävle). Vi har spelat lika mot ”enkla” lag som slagit eller tagit poäng mot topplagen (Östersund & J-södra). Vi har slagit lag som nu börjar hitta sin rätta position på tabellens nedre halva (Djurgården & Helsingborg).
Spelmässigt: Av 20 spelade halvlekar har en varit nästintill katastrofal (1:a mot Kalmar). Flera har varit dåliga men minst lika många har varit riktigt bra. Anfallsspelet har till största del sett väldigt bra ut. Det är för det mesta försvarsspelet som för ofta klappar ihop.
Min hjärna är i ständig diskussion med min nervösa känsla i maggropen. Hittills har min hjärna vunnit genom att använda det resonemang jag fört ovan tillsammans med vetskapen om att Nanne och laget är medvetna om problemen. Det finns mycket erfarenhet hos såväl spelare som ledarstab. Vi kommer att spela i Allsvenskan 2017!
Vad vi nr 12 ska göra är att sätta samma j#$&@ tryck mot Gävle som 2:a halvlek mot Malmö!
Ps. Bra artikel!