Då var tränarkarusellen officiellt igång igen i Bajenland. Inofficiellt startade vi den här åkturen redan för ett tag sedan men nu gasar det igång på riktigt i full fart. Även fast det är långsiktighet vi längtat och längtar efter, tror jag faktiskt att det här är precis det Bajen behöver nu.
Nanne Bergstrand lämnar Hammarby med ett år kvar på sitt kontrakt. Han lämnar tre år i den grönvita tröjan bakom sig med ett bra resultat, men som just stannat där. Bra, men inte bättre. Han hjälpte oss upp ur den gudsförgätna grop som Superettan inneburit för oss i fem år. Stabiliserade truppen och försökte sig på ett utvecklingsarbete som vi alla lade stort hopp och tro till. Men någonstans på vägen höll det inte. Varken idémässigt eller spelarmässigt. Och den besvikelsen tror jag hämmade Nanne. En besvikelse som mycket tydligt tog sig uttryck i uttalanden på presskonferenser till spelare, stab och supportrar. Till exempel var han snabb att kritisera Joseph Aidoo efter målet han gjorde mål i hemmamatchen mot ÖSK ”- Han har mycket kvar att lära. Han ville spela för publiken hela tiden efter att han gjort mål”. Eller kritiken han yttrade i samband med att han övergav ”Framtidens fotboll” för att spela mer cyniskt så sa han att ”- Den fotboll vi spelade tidigare var framtidens fotboll. Hammarby ska vara tacksamma att de har fått chansen att ta del av den, sen har det inte räckt till hela vägen. Vi är väldigt tacksamma över att vi har provat den grejen, men sen räcker inte materialet i Sverige till för att spela den fotbollen”.
Nanne är dessutom inte din go-to-guy direkt. Han är inte den tränartypen som för nära samtal och coachning med sina spelare. Och i tider av besvikelse och hög press är det, som jag ser det, en stor bidragare till att man tappar förtroendet inom sin trupp. Och utåt sett även supportrarna.
En tränare jag tycker med framgång leder sitt lag är Alexander Axén. Han visar med tydlighet och transparens vad han vill och vad han står för, samtidigt som han är nära och aktiv med sina spelare. Det handlar om ledarförmåga och ett tydligt ledarskap. Att både kunna leda och styra, samtidigt som man är nära sina spelare. Det tycker jag Axén visar stort bevis på inte minst i spelare som Nordin Gerzic eller Astrit Ajdarevic som ju verkligen har hittat rätt och utvecklats otroligt under honom. Axén leder sitt lag med framgång, något som jag tyvärr inte kan säga fullt ut med Nanne. Han saknar, för mig, förmågan att nå sin trupp med sitt budskap, och då behöver man inte vara Einstein för att förstå att spelarna heller inte lär vara mottagliga för vad det är han vill åstadkomma. Enkel psykologi.
Med det sagt får vi inte glömma allt gott Nanne har gjort för oss. Återkomsten till Allsvenskan. Hoppet och tilltron till framtiden. Alla derbyvinster. Vi har mycket att tacka honom för och det ska vi med varm hand ge honom. Men det vi behöver nu är en mer hungrig, taggad och pigg tränare som kan se möjligheter även i det mer cyniska spel vi ibland kanske behöver ägna oss åt.
Jag vill gärna ha långsiktighet och en plan (och kanske till och med en manual) för Bajens fortsatta arbete framåt. Gärna. Men jag tror att den behöver se ut på ett annat sätt än den Nanne arbetat efter. Om jag får önska ser jag gärna en tränare som också vågar och har mod att ge utrymme och speltid åt våra fantastiska juniorer som ju visat att de är allt att räkna med. Det har vi bara att tjäna på, och framförallt förtjänar dem det.
/Jeanette
Bild: Peter Jonsson
Bra skrivet. Kluven över att Nanne lämnar men söker stöd i kloka tankar om att detta inte är så fel. Och ngt jag alltid stört mig på hos Nanne är just det att han som ledare kritiserar sina spelare. Inte ok enligt mig. Så.. tack för dina tankar som tryggar.
Tack, Mikael!
Tycker du gör en klockren analys, mycket bättre än dom ”etablerade journalisterna”! En grej som Nanne var riktigt bra på var att ändra matchbilden, flera matcher där vi kom igen i andra halvlek. Som du själv skriver, nu behövs det någon med bra energi och som vågar satsa på någon av våra lovande spelare, som Jajic el Lidberg.