Får jag välja mellan en elfteplats och att spela och riskera att åka ur så väljer jag naturligtvis det senare. Ska vi komma 11:a igen så kan vi lika gärna åka ur. Det måste ske någon form av utveckling, annars åker vi ur förr eller senare ändå. Och gör vi det senare så gör vi det sannolikt med betydligt svagare finanser.
Palini har ju rätt. Att J-Södra troligen har fler spelare som har spelat längre i klubben. Det belyser kanske också det problemet som vi har. De spelare som vi rekryterar blir aldrig tillräckligt bra för att spela en länge tid hos oss. Kennedy och Israelsson är väl de få, om inte de enda undantagen under de senaste 6 säsongerna. Jag skulle gissa att vi har en lika stor spelaromsättning idag som vi hade under åren i Superettan. Då vi hela tiden värvade nya spelare då de befintliga inte motsvarade förväntningarna.
Den enda skillnaden är att vi – tack vare nya Söderstadion och publikrusningen – har mer pengar att spendera på spelarkontrakt, och därmed befinner oss något högre upp i tabellen än den genomsnittliga 20ish plats som vi hade de första åren under 10-talet.
Men vi får ju fortfarande inte ut vår potential så som den borde vara.
Jag kommer ihåg när Deloitte släppte sin figur i början av förra hösten. Där Hammarby stack ut som en extrem underpresterare i relationen personalkostnader och tabellplacering i allsvenskan. Diskussionen bland supportrar handlade generellt om att Deloittes siffror inte var korrekta, att Hammarbys dåliga position skulle ge rapporten mer uppmärksamhet (som om de skulle bry sig om det) – snarare än vad som var den bakomliggande orsaken.
Om denna underprestation inte korrigeras så kommer vi aldrig att bli något topplag. För pengarna räcker inte till att spendera sig upp tillräckligt många placeringar (så som vi har gjort med att bli ett allsvenskt lag). Så det behöver ske en förbättring vad gäller rekrytering och utveckling, åtminstone till en normal allsvensk nivå.
Sedan kommer det komma enskilda säsonger då mindre klubbar placerar sig före. Men i slutändan är det pengar(eller brist på pengar) som avgör sportsliga ödet. (Också Gefle hade spelare som hade varit länge i klubben, men det räckte till slut inte)
Tyvärr är det i dagsläget inte bara enskilda, utan många flera mindre klubbar som placerar sig före oss – av den enkla anledningen att vi är kroniska underpresterare.
De här är inga konstigheter. Högre personalkostnadsbudget genererar högre tabellplaceringar. Med vissa undantag. Hammarby är ett sådant, i Sverige.
The wage-success relationship for six countries 1993-2014, courtesy of @thpeeter -we plan to compare managerial performance across countries pic.twitter.com/2ErHqGqePw
— Stefan Szymanski (@sszy) February 28, 2017
