-
FörfattareInlägg
-
Jo, jag hörde hennes utläggning. Instämmer i ytterligare en punkt med vad hon sa. Det är inte bara att vi är till synes rätt svaga generellt. Dessutom är det fullkomligt oklart vad vi strävar efter på fotbollsplan. Det verkar mest vara att kasta ut 11 man på plan och hoppas att de är lite skickligare än motståndarna.
Även Jeanette talade i 08 fotboll i termer om att Bajen är en gåta, att man inte riktigt vet var vi har Bajen. Okej om vi blandat bra matcher med bedrövliga matcher, då hade jag förstått det.
Nu är vi ju, lite som du påpekar Zilver, jämn dåliga mest hela tiden. Är det då inte ganska tydligt var vi har Bajen, om vi skall dra slutsatser av det vi presterat hittills?
*edit*
ps. Jeanette gör sig bra i 08 fotboll (även om jag tror hon har en övertro på Jajic).Bajen har onekligen en förmåga att hålla en jämn takt i alla fall. Även om fem observationer är för lite rent statistiskt, så är det samtidigt fem av fem möjliga! Det är klart att vi underpresterar. Men det har vi gjort i närmare tio år nu.
Efter att ha sett matchen mot AFC så är Bajen fortfarande lite av en gåta. Vissa bra saker, andra mindre bra. En observation är att vi helt plötsligt tycks ha en 18-mannatrupp att börja säsongen med, och då är fyra av spelarna närmast juniorer. Silverholt är utlånad. Khalili och Batan tycks vara långt nere i frysboxen, skador eller inte. JP kommer i bästa fall vara långvarigt skadad, i sämsta fall har karriären tagit slut. Svårt att hålla med om att Jingblad lämnar ett dukat bort, som Kindlund antyder. Men det är nog annat bakom också.
Jag skrev ju häromdagen att jag trodde att Hammarbys förbättrade position i tabellen (11 plats senaste två säsongerna jämfört med mittenlag-ish i Superettan) kunde tillskrivas de extra resurser som Nya Söderstadion har genererat och inte någon spektakulär förbättring i det sportsliga. Så jag sorterade lite data och fick fram nedan två figurer. Förutsättningarna:
Mätperioden startar 2011 eftersom 2010 fortfarande innehöll väldigt många dåligt presterande allsvenska kontrakt i Hammarby. Malmö FF är exkluderade eftersom deras personalkostnader har eskalerat senaste åren och gör att skillnaderna mellan de övriga klubbarna är mindre tydliga. Urvalsgruppen är klubbar som spelat i allsvenskan minst två säsonger under perioden 2009 – 2014, plus Hammarby, exklusive MFF.Input (x-axel): personalkostnader i relation till urvalsgruppens genomsnitt. Medel = 1.
Output (y axel): sportslig framgång (1 delat med tabellplacering) en första plats i tabellen är alltså lika med 1. Plats 2 blir 0.5, 3 blir 0.33 osv.Figur 1 är baserad på respektive klubbs genomsnittliga tabellplacering under den fem säsonger långa perioden i förhållande till respektive klubbs totala personalkostnader i relation till urvalsgruppens genomsnitt (summan av samtliga klubbars personalkostnader delat med antalet klubbar)
Figur 2 visar observationerna för respektive klubb och respektive säsong. T.ex. 2011 hade Hammarby 0,983 av den genomsnittliga personalkostnaden det året och man placerade sig på plats 27 (11:a i S1) Så 1/27 = 0,037037037Den första figuren visar ju ett mycket starkt samband. Ju högre kostnadsmassa man klarar av att finansiera desto högre tabellplacering.
Den andra är mer spretig. Fotbollen är som tur är inte så förutsägbar. De går att prestera bra enskilda säsonger och det går att rasa med en hög kostnadsmassa.Det intressanta är Hammarby i den nedre figuren. Jag har markerat de tre säsongerna innan Nanne i svart. Nannes två år i rött. Saknar full data för urvalsgruppen för 2016 men Nannes röda prick för den senaste säsongen landar troligen på nästan samma ställe som 2015. Klättringen upp i tabellen går nästan parallellt med trendlinjen, dock under den. MEN: Inte en enda avvikande säsong som de flesta andra klubbarna har haft.
Fem observationer är dock för lite för att kunna förutsätta att vår trend är linjär och därmed dra slutsatsen:
Hade processen fått fortsätta så hade vi nått en en femteplats. Vi hade dock varit tvungna att kunna finansiera personalkostnader i storleksordningen 100 miljoner kronor 🙂- Det här svaret redigerades för 7 år, 8 månader sedan av Kristof.
Jag tror nog inte det Johannes. I så fall borde man rimligen aktivera den immateriella tillgången från och med 1:a Januari 2017 då Jakobs kontrakt började gälla. Tre avskrivningsår, linjärt. 17, 18 och 19. Och nog hade det nog stått en kommentar, eftersom posten i balansräkningen avser spelare. Men man ska aldrig säga aldrig 🙂
Kristof,
kan inte rekryteringen av Michelsen ligga med i posten för spelarkontrakt på 3,4 Mkr?Tycker mig även se att Merch har backat 400 000 kronor jämfört 2015.
InterSports designavdelning kanske kan ersätta oss tillbaka upp till normal nivå igen…På längre sikt är det också viktigt – och också det har diskuterats här – att sätta en varaktig hög sportslig kompetens i organisationen som gör tränarbyten mindre dramatiska och kritiska.
Nannes vision kostade, samtidigt kan jag tro att den bidrog till publikrusningen, så den var ändå självfinansierande. Till en viss del.
Men den skapade ju -som vi kan konstatera relativt stora övergångskostnader då det idag uppenbarligen finns ett stort rekryteringsbehov i truppen vilket också Jacob har varit tydlig med.Hade Nanne varit kvar kontraktet ut så hade övergångskostnaderna kommit om ett år, till en okänd storlek. Jag tror inte dessa kostnader hade varit mindre, uppenbarligen trodde inte styrelsen heller det eftersom de investerade i Nannes exit och i Jacob.
Försäljningen av kontrakten med Saetra och Erik nu i början av 2017 har underlättat övergången. Tack för det.
Den stora risken i ekonomin är den stora exponeringen mot publikintäkterna, 53 procent av de totala är väldigt högt. Så det är viktigt att hålla intresset vid liv samtidigt som man arbetar med att öka de andra intäktsklasserna.
Sportslig framgång underlättar.
OH tack för informationen och som Abedi är inne på är att vi ärvt ett helvete efter Nanne. Vem felet är för värvningarna Sportchef eller Nanne eller VD är en sak. Men helt klart som jag påpekade redan då värvade vi för gammalt utan andrahandsvärde för att få kortsiktiga resultat. I motsats till dif som värvade ”chansningar” med utvecklingspotential. Vi såg att vår kortsiktiga satsningen misslyckades för vad man än säger så tror jag inte hålla kvar sig var målet utan vi siktade högre.
Nu i år ser truppen lite bättre ut åldersmässigt, men den känns dock lite obalans. Vi saknar helt vänsterback och hoppas vi får in en till där och att vi skeppar ”upprorsmakaren och jag får kontrakt pga Kennedy” Stefan batan all världens väg.
Sedan måste JP ersättas då jag tror han inte kommer kunna spela mycket.
Kristof, givetvis har du rätt när du ställer det ekonomiska resultatet mot det sportsliga utfallet. Det är oroande att dagens situation börjar liknae tidigare misslyckanden. Misstänker att våra nyförvärv kostar rejält med pengar och vi drar på oss stora fasta kostnader. Detta kräver snabba resultat, kanske snabbare än vad jag har förstått. Tittar vi på helheten så är det rejält oroande att resultatet av Jingblads värvningar har uteblivit och enda undantaget är Erik Israelsson. Spelarutvecklingen har ännu inte gett något resultat. Möjliga inkomster från försäljning ligger nog flera år framåt i tiden. Undantaget är nog bara Aidoo.
Tips på podcast som kommer läggas upp idag, med en AEG tjänsteman som bl.a. sitter i HF AB:s styrelse. Han lär inte prata om Hammarby, men om AEG:s affär generellt, sponsring etc.
- Det här svaret redigerades för 7 år, 8 månader sedan av Kristof.
Så är det. Sporten, sporten sporten. Sänket i ekonomin. Det andra benet – det kommersiella – börjar se bra ut. Ser till och med ut som att intäkt per åskådare har ökat, från 142kr till 152kr.
Lite tragikomiskt är att bolaget behövde ett driftöverskott på minst två miljoner för att kunna redovisa positivt resultat då man hade ett negativt transfernetto på 1.8 miljoner. Utan att laget hade blivit bättre.
Så sensationsrubriken lyder ”Driftresultatet räddade ekonomin” 🙂2016 köpte man spelarkontrakt från andra klubbar för 3.4 miljoner kronor. Förutom Pa Dibba var det väl bara Romulo som var kontraktsbunten när han kom(?). Pa Dibba har dock åtminstone visat lite tendenser till potentiella minuter i allsvenskan 2017. Men man måste sluta kasta goda pengar efter dåliga.
OH: Tack för diagrammet visualiserar bra vilket område den stora utmaningen finns inom. Publikintäkterna får nog räknas som maxade, sponsen bör kunna växa lite till och mer medan det svarta fåret är sporten. Kostar mycket men bidrar väldigt lite. Våra publikintäkter äter de andra ”toppkandidaterna/toppaspiranterna” upp ganska snabbt och det verkar inte vara någon större konkurrensfördel mer än att det är en stabil inkomstbas att kunna luta sig emot om man vill husera i mitten/botten av tabellen. Dock, börjar vi vika där kan det gå snabbt utför. Mao, publiken räddar Hammarby återigen.
Anyway, ska vi aspirera mot toppen kommer vi behöva börja snitta 10-15 mille i spelarförsäljningar per säsong. Det är en nivå vi inte är på idag och om det är där ribban sätts ökar kraven enormt på en sportslig organisation som haft väldigt svårt att leverera varken på eller utanför planen. Det ökar också kraven på framförhållning och ett strategiskt lagbygge vi inte sett röken av och där situationen på vissa positioner här och nu är akuta. Dvs, vi behöver dra på oss än fler kostnader innan vi kan casha in. OBS! Den största utmaningen ligger också i att kunna casha in och klättra i tabellen och att positivt transfernetto som kontinuerligt växer. Kan vi enas om att beskriva utmaningen på det sättet blir då också följdfrågan om vi är rustade för det? Det här är ingen Quick-fix eller naiv förhoppning om en enstaka stor spelarförsäljning. Det handlar snarare om ett i Hammarbysfären helt nytt mindset runt sporten att uthålligt kunna prestera resultat på den sportsliga sidan vi aldrig har varit i närheten av. Grunden exkl sporten finns där nu ska vi växla upp och bli en ”riktig” toppklubb. En stor utmaning för oss, inte undra på om man är orolig över sakernas tillstånd. Mycket intresserad hur man tänker runt lagbygget. Vilka 2-3 spelare ska vi sälja i år för att jaga in på konkurrenterna? Och vilka spelare står på tur efter dem? Scoutas det redan på ersättare som vi ska kunna sälja till en ännu större peng samtidigt som vi har etablerat oss i topp 5. Ser man till ”the arms race” för årets allsvenska så kommer det bli tufft. Vi kommer tvingas till att hoppa på att x antal gäng går på pumpen där vi kan vinna några placeringar samt att vi presterar betydligt bättre gentemot dem kostnadsmassa vi sitter med för den trupp vi har.
Helvete vilken soppa vi ärver från Nanneeran. Vem styr upp det här?
Berndt, men är ekonomin bra, egentligen?
Kommer ni ihåg när man för tre år sedan garvade åt grindif för att en föreningsgåva ”räddade” dem efter ett resultat på minus 20 miljoner? Kommer ni ihåg? Härliga tider 😉
Men faktum är:
Hade Hammarby (AB) haft grindifs kostnader från det året så hade bolaget gått fem miljoner plus 2016, istället för 2mkr ish. Och hade man tagit grindifs tabellplacering det året så hade laget placerat sig 4 placeringar högre 2016.Föreningsgåvan motsvarar ungefär storleksmässigt skillnaden i matchintäkter mellan Bajen 2016 och grindif 2013.
Så, så bra ekonomi har Hammarby.
- Det här svaret redigerades för 7 år, 8 månader sedan av Kristof.
Jag riskerar nog också hellre en nedflyttning eller chans till nåt bättre än cementerar en 11:e plats. Jag tror inte vi är fullt så dåliga, men man vet ju aldrig. Jag tycker rent generellt så här långt in i försäsongen att nyförvärven i år ser bättre ut än tidigare år.
Hamad är allt vad vi önskade att Khalili skulle ha varit, men som han inte är. Ren och skär klass rakt igenom och producerar från minut ett.
Koffie tycker jag också ser bra ut, om än inte ”Hamad-bra” så finns det ett ”internationellt snitt” över honom, dock är han något långsam och det kan ligga oss i fatet ibland.
Paulsen kan jag inte riktigt sätta fingret på. Han har hattat runt på alla möjliga och omöjliga platser i laget så här långt. Så där låter jag fortfarande det vara öppet, även om jag så här långt inte är fullt övertygad om hans klass.
Sen kan vi väl lägga till Leo som knappast är en färdig allsvensk spelare i dagsläget, men som ändå har flera bra och intressanta spetsegenskaper som vi absolut kan ha stor nytta av redan i år, men förmodligen inte i 90 minuter i 30 omgångar.
Degerlund går knappt att säga nåt om. Lär få ligga i äggkläckningskuvösen en säsong till, misstänker jag eftersom han inte har fått spela särskilt mycket under försäsongen.
Sen vet jag inte om man ska räkna med Dibba också. Han är ju ”halvny”. Jag var inte särskilt glad när vi värvade honom, men jag måste säga att jag är på väg att svänga här. Jag trodde inte han var fullt så ”funktionell” som han har visat prov på under försäsongen. Så om det inte är en extrem formtopp just nu, så borde vi kunna ha rätt stor nytta av honom också.
Av förlusterna sörjer jag egentligen bara DBW och Israelsson, så på det stora hela borde det kunna bli en liten push uppåt sett från ifjol. Nu har vi också för ovanlighetens skulle fått in lite pengar också vid spelarförsäljningar. Det är väl ytterligare ett sånt där ”litet” steg som vi kan ta för att göra det lite bättre och som gör att det så sakteliga går uppåt, förhoppningsvis nån gång i en inte alltför avlägsen framtid. Baby steps, vi får ta små steg i taget… Det har vi ju trots allt fortfarande ändå gjort nu från 2014 och framåt, om man räknar i antalet inspelade poäng.
Får verkligen instämma i vad samtliga inlägg under de senaste dagarna kan sammanfattas i – vad gör vi för fel, varför underpresterar vi trots god ekonomi och höga publiksiffror?
I och med att vi hela tiden växer som förening borde vi bli starkare med högre sportslig kompetens, med andra ord ha en större rekryteringsbas till ledarposter av olika slag, allt från tränare till styrelsemedlemmar. Med våra traditioner och vår populäritet borde vi också vara attraktiva för gamla spelare och ledare, både från egna led och från andra föreningar. Vi borde också kunna skapa kontinuitet och få ledande personer att stanna länge på sina uppdrag. Dessutom skapa en stabil organisation, ex.vis ett Sportråd med kompetenta medlemmar.
Det kan ju knappast vara fråga om ett högt betyg till den sportsliga organisationen (tränare, sportchef, VD, bolagsstyrelse och föreningsstyrelse) om vi hela tiden underpresterar. Tar inte med Sportrådet då det verkar ha legat i träda under de två senaste åren.
En reflexion som går tillbaka till 1970-talet och Lennart Nymans tid, är att Hammarby ofta inte klarat av att bredda ledarskapet på toppen utan det ofta har blivit något av en ”one-mans-show” av organisationen och de olika roller som finns. Exempelvis med tränare som har kört sitt eget race utan någon styrning från personer som skall skapa långsiktighet och kontinuitet. Ser inte att att styrelse och VD i dagsläget försöker bredda organisationen utan mer att de skall sköta allt på egen hand.
Får jag välja mellan en elfteplats och att spela och riskera att åka ur så väljer jag naturligtvis det senare. Ska vi komma 11:a igen så kan vi lika gärna åka ur. Det måste ske någon form av utveckling, annars åker vi ur förr eller senare ändå. Och gör vi det senare så gör vi det sannolikt med betydligt svagare finanser.
Palini har ju rätt. Att J-Södra troligen har fler spelare som har spelat längre i klubben. Det belyser kanske också det problemet som vi har. De spelare som vi rekryterar blir aldrig tillräckligt bra för att spela en länge tid hos oss. Kennedy och Israelsson är väl de få, om inte de enda undantagen under de senaste 6 säsongerna. Jag skulle gissa att vi har en lika stor spelaromsättning idag som vi hade under åren i Superettan. Då vi hela tiden värvade nya spelare då de befintliga inte motsvarade förväntningarna.
Den enda skillnaden är att vi – tack vare nya Söderstadion och publikrusningen – har mer pengar att spendera på spelarkontrakt, och därmed befinner oss något högre upp i tabellen än den genomsnittliga 20ish plats som vi hade de första åren under 10-talet.
Men vi får ju fortfarande inte ut vår potential så som den borde vara.
Jag kommer ihåg när Deloitte släppte sin figur i början av förra hösten. Där Hammarby stack ut som en extrem underpresterare i relationen personalkostnader och tabellplacering i allsvenskan. Diskussionen bland supportrar handlade generellt om att Deloittes siffror inte var korrekta, att Hammarbys dåliga position skulle ge rapporten mer uppmärksamhet (som om de skulle bry sig om det) – snarare än vad som var den bakomliggande orsaken.
Om denna underprestation inte korrigeras så kommer vi aldrig att bli något topplag. För pengarna räcker inte till att spendera sig upp tillräckligt många placeringar (så som vi har gjort med att bli ett allsvenskt lag). Så det behöver ske en förbättring vad gäller rekrytering och utveckling, åtminstone till en normal allsvensk nivå.
Sedan kommer det komma enskilda säsonger då mindre klubbar placerar sig före. Men i slutändan är det pengar(eller brist på pengar) som avgör sportsliga ödet. (Också Gefle hade spelare som hade varit länge i klubben, men det räckte till slut inte)
Tyvärr är det i dagsläget inte bara enskilda, utan många flera mindre klubbar som placerar sig före oss – av den enkla anledningen att vi är kroniska underpresterare.De här är inga konstigheter. Högre personalkostnadsbudget genererar högre tabellplaceringar. Med vissa undantag. Hammarby är ett sådant, i Sverige.
The wage-success relationship for six countries 1993-2014, courtesy of @thpeeter -we plan to compare managerial performance across countries pic.twitter.com/2ErHqGqePw
— Stefan Szymanski (@sszy) February 28, 2017
- Det här svaret redigerades för 7 år, 8 månader sedan av Kristof.
Ev
Jag tar en 11:e plats rakt av utan att ens fundera efter att ha sett det här dysfunktionella lagets tre cupmatcher. Jag är väldigt orolig, finns i nuläget inget som talar för bättre placering, eller spel, än fjolåret. Utan att ha järnkoll på alla lagens försäsongsmatcher känns det ändå inte som det finns många självklara nedstigningskandidater i år, om ens någon. Misstänker att ett Pelle Olsson-organiserat AFC med några hyfsade värvningar kan bli svårbesegrade och kommer ta sina poäng. Sirius såg starka ut i krysset mot blåvitt, Halmstad har en stark lagkultur. Jag ställer mest mina förhoppningar just nu till att Michelsen ska vara en sån bra taktiker som ryktet sa så att han kan kräma ut mer av den här extremt tunna truppen än vad den normalt skulle leverera. Men det lär bli en jobbig vår oavsett, den saken är nog klar.
Och fascinerande, och frustrerande, att konstatera att en klubb som Ö-sund har så sjukt mycket bättre scouting än oss (och billigare), så att de år efter år kan ta in nya spelare som bara går rakt in och levererar precis vad Potter vill ha. Visserligen är väl Ö-sund till 100 procent beroende av honom och riskerar nog att falla ihop som ett korthus den dan han sticker, men ändå, här och nu är de uppenbarligen mycket bättre än oss på den biten. Att vi har sålt nästan 15.000 säsongskort är egentligen helt bisarrt bra med dessa förutsättningar. Det är vi som är Hammarby!Det jag försöker säga att det är inte fullt så nattsvart som många tycks vilja göra det till. Det verkar finnas väldigt lite förståelse för nånting över huvud taget. Redan när vi kickade Nanne så borde ”man” ha förstått vad det får för konsekvenser. Redan då borde ”man” ha förstått att t.ex. ett cupavancemang blir rätt svårt att få till, när man sen dessutom lägger till en ny stor spelaromsättning på det, så blir det ju än mindre förvånande. Det säger väl sig själv att det blir problem initialt, att spela ihop ett lag tar tid.
Det finns flera olika sätt att få ihop ett bra lag. Ta till exempel ett synnerligen begränsat lag som Jönköping Södra, både rent truppmässigt men kanske främst ekonomiskt. Vi ”borde” vara mil före ett lag som Jönköping, men vi har fullt sjå att hamna före dem i tabellen. Varför är det så? För att vi är så usla på att förvalta våra surt förvärvade pengar? Är det verkligen hela sanningen? Eller kan det handla om nåt annat som hur man jobbar för att få ihop ett lag? Jönköping har med en jämförelse med oss en rätt begränsad trupp, men till skillnad från oss har de ett ”lag”. Jag har ingen jättekoll på deras spelare eller trupp, men jag törs nästan sätta min vänstra pungkula på att Jönköping har MINST 5-6 man som har gjort över 150-200 matcher för Jönköping Södra. Sånt går inte riktigt att köpa för pengar. Så kan man också bygga ett lag, även med klart mindre medel, men det verkar inte gå in hos gemene Bajare. Vi har ju så himla stor publik och så jävla mycket pengar så vad i helvete gör vi för fel? Varför kan vi inte bara köra över de här små, usla bonnläppsklubbarna från landet?
Vad har vi i Bajen då? Vi har Kennedy som har gjort över 100 matcher för Bajen, har vi nån mer?
Det här är bara ett expempel. Det finns säkert tusen olika parametrar att ta hänsyn till när man bygger ihop ett lag och ser på dess styrka, förutom pengar och ekonomi även om just det med all säkerhet är den överlägset viktigaste komponenten, men det är inte HELA sanningen.
Så nu har vi en ny tränare, ett helt nytt mittbackspar som (nästan)aldrig har kamperat ihop oavsett om det är Aidoo/Paulsen eller Aidoo/Magyar som spelar, vi har ett helt nytt centralt mittfält som (nästan)aldrig har spelat ihop, vi har relativt nya anfallare. Är det konstigt att spelet återigen haltar? Tror ni att lagbygget blir mer samspelt om vi använder pengar som kitt?
Fan, jag blev positivt överraskad att vi inte blev mer överkörda av Östersund än vad vi nu blev.
Den stora utmaningen i år för Michelsen liksom övriga i den sportsliga organisationen blir att få till en övergång från Nanneeran som är så smidig som möjligt. Tycker det är uppenbart att den övergången inte genomförts på något vidare strategiskt sätt. Således sitter JM med en jätteutmaning där han i princip har allt att förlora. Varken snyggt hanterat av Nanne som dukade bordet med en trupp som även med han vid rodret skulle behövt genomgå en större förändring. Smidigt då att lämna när uppdraget att spela framtidens fotbol inte fungerade och morivationen att behöva rekonstruera en dysfunktionell sportslig organisation han kraftigt fick påverka nog inte var så hög. Hans eftermäle och smulorna av det med en svag sportslig organisation är det JM tvingas bygga ifrån. Ingen vidare bra utgångsposition där JM fö visat att fler av de spelare som är kvar trots en centrallinje ut inte heller håller måttet. Faktum är att vi förlorat 100-tals allsvenska matcher i de spelare som försvunnit men att bygget bakom att ersätta dessa lämnar stora frågetecken. Analysen av åldersstrukturen i truppen och kontraktstider verkar varken ha gjorts efter säsongen liksom under den förra säsongen. Ansvaret för en så smidig övergång ligger på den sportsliga organisationen exkl JM då han först anslöt i januari. Den sportsliga organisationen bör arbeta med ett längre perspektiv dvs redan nu se hur vi kommer behöva agera 2018-2019, ha en strategi för det och jobba enligt den oavsett om JM tränar laget då eller inte. Likaså borde de ha arbetat så för 1,5-2 år sedan och redan då kunnat förutse flera av de utmaningar vi startar den här säsongen med. Jag menar, oavsett om JM eller Nanne tränat laget i år så hade utmaningen varit densamma. Således, återkommer till självförtroende frågan. Just nu osar det osäkerhet runt det sportsliga arbetet. En osäkerhet som smittat av sig till spelare och supportrar. Ingen verkar veta hur vi ska spela och med vilka spelare. JM fiskar i varje intervju för att bättre spelare måste in och det kan indirekt ses som en kritik mot hans föregångare liksom kollegor som har ansvaret att bygga det sportliga långsiktigt. Han har precis som Nanne en hög kravbild på sin arbetsgivare och det återstår att se om han är rätt man för jobbet men ändå. Att vi nu har en tredje tränare som uppenbarligen har höga krav på att det sportsliga inom Hammarby fungerar tillfredsställande signalerar om något att vi har problem.
Nåväl, för det långsiktiga sportsliga arbetet måste klubben skaka fram en organisation värd namnet. För det kortsiktiga väljer jag i Ev?s fråga en elfteplats här och nu. Ser det utifrån förutsättningar ända som ges och skapats av tidigare organisation som en omöjlighet att kunna hamna högre i tabellen. En månad till premiär och det lär ramla in 1-2 kanske 3 spelare till. JM behöver sätta en startelva asap som får spela ihop sig och gå in med uppdraget att kriga in poäng första 10 omgångarna/fram till sommaren. Sedan kan vi kanske kunna börja förvänta oss lite mer. Olyckligt som fan att ge en ny tränare de förutsättningarna men det är där vi är och ansvaret ligger nån annanstans. Vad gäller spelarna är det också läge att steppa upp. Ser alldeles för håglöst och dåligt ut på flera håll. Vad gäller nyförvärven fortsätter Paulsen att vara en gåta, Koffie en spelare som kommer mer och mer och Hamad en spelare som kommer vara beroende av att laget som helhet måste fungera bättre för att vi ska kunna utnyttja hans spets. De tre tillsammans kommer dock inte själva kunna rädda oss i år utan där måste fler spelare som varit med ett tag nu också kliva fram. Junisarna är intressanta men kommer behöva tid och får vi utväxling på 1-2 stycken är det fullt godkänt. Utmaningsmässigt är det snarare viktigare att få igång övriga samt att de nyförvärv som kommer tar en plats och gör avtryck. Det kommer kosta.
Summa summarum: Än går det vågor…
Palini,
Vad är det du försöker säga? Har folk inte rätt att vara kritiska eller ställa krav? Vad argumenterar du emot?
Palini
Jag blir glad den dag Bajen får rimlig valuta för de pengar som de faktiskt satsar. År efter år.
Det tror jag även du skulle bli eftersom det i praktiken skulle innebära spel på övre halvan.
Det finns inga garantier för en exakt placering, det vet vi båda. Men harvande kring negativt kval borde vi vara helt förskonade från. Ändå ser vi ut att hamna där, igen.Vad tror du själv om årets lag? Känns det bra i magen?
Ja, du Johannes… Tänk om vi hade kunnat köra en ren penningliga istället för att brunka boll och bara helt sonika köpa oss en fjärdeplats. Hade du blivit glad då?
Nåja, om man enbart går på statistiska fakta (det är ju många här inne som gärna gör det) så är ju att förlora med bara 1-0 (än de 2-0 som vi torskade mot Östersund i allsvenskan förra året) 100 % bättre. För att inte tala om det superduperviktiga bollinnehavet. Nu har jag inte sett några siffror, men frågan är om vi inte till och med vann bollinnehavet i den här matchen och det måste ju ses som en gigantisk förbättring jämfört med de 80/20 som det var ifjol…
Efter att ha sett cupmatcherna finns det absolut inget som säger att vi är ett bättre lag än förra året. Möjligen är det är enklare att se svagheterna i år. Det finns inte en enda lagdel som kan sägas vara stark eller ens stabil. Just nu är allt mellan platserna 11 till 16 möjligt, även om det är osannolikt att vi åker ut direkt. Det blir en lång och oviss månad fram till premiären. Om vi inte har tillstymmelsen till eget spel nu, är det svårt att se hur vi ska ha det till matchen borta mot Norrköping. Vi får nog vara tacksamma för fyra eller fem poäng efter första fem matcherna i AS.
Palini
Exakt.
Finns ingen som helst anledning för ledningen att vara tydlig med att man drar in Topp4-5 i allsvenska intäkter och spenderar upp detta på den mediokra samling spelare/ledare som vi sett de senaste åren.
Det skulle ju skapa ett drev mot dem själva.
Bättre då att mörka och hoppas på en och annan derbyseger.Efter att ni bevittnat säsongen så här långt, om jag ger er än 11:e plats och en säsong på hyfsat säker mark, lite lik förra säsongen, skulle ni tagit det på förhand då?
Eller skulle ni tackat nej i hopp om en bättre säsong, med en potentiell degradering som realt hot?
Har väl knappast nåt med självförtroende att göra. Jag förstår mycket väl varför man inte går ut med en uttalad målsättning. För om man gör det, så kommer det naturligtvis att bli en absolut måttstock som MÅSTE uppfyllas, annars ska de avgås både hit och dit oavsett. Alltså, det kommer att ältas in i absurdum om detta mål och precis ALLT annat blir sekundärt. Då kvittar det t.ex. hur många talanger vi vaskar fram, hur ekonomin sköts, vilka nya värvningar och investeringar vi gör, osv. Precis ALLT blir oväsentligt om inte detta uttalade mål uppfylls, det dras till sin spets å det grövsta och det raljeras om målet förmodligen i flera decennium efteråt…
Slog mig häromdagen vilket dåligt självförtroende den sportsliga ledningen runt seniorfotbollen utstrålar exkl Jakob. På ungdomssidan är det inget snack om att vi är och ska vara bäst, ingen gamängstämning där inte. När vi närmar oss den seniora sidan lyser ambitionerna med sin frånvaro. Man verkar vara livrädda att kommunicera ut nåt annat än klassiskt snömos. Det låter man den nuvarande tränaren kommunicera. Och knappt han verkar veta. Sportchefen verkar inte ha någon talan alls och bland spelarna vågar en och annan sticka ut med sin personliga ambition. Förstår inte vad det är som är så svårt, har väldigt svårt att se var vi är på väg någonstans, var vill vi liksom? Enda chansen att försöka förstå riktningen är att koda om de ekonomiska siffrorna enligt OH:s manér och sedan räkna baklänges var vi bör landa. Man kommer då fram till att vi underpresterar kraftigt, samtidigt som någon målsättning aldrig har kommunicerats ut. Blir ju lite halvskevt att försöka följa upp eller styra verksamheten åt rätt håll då. Nanne fick foten och nu har en centrallinje lämnat, in har det kommit x antal spelare och en ny tränare. Var vill ni Hammarby Fotboll?
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.