Forumsvar skapade
-
Efter 10 omgångar 2015 hade vi 11 poäng och var 3 poäng ovanför en kvalplats. Efter 10 omgångar 2016 hade vi 10 poäng och låg på kvalplats.
Idag, efter nio omgångar har vi 13 poäng och är 8 pinnar ovanför kvalplatsen. Tack vare att ha betraktat Nannes återstående år på kontraktet som sunk-cost* så känns det som att vi äntligen kan börja titta uppåt, utveckla spelet och allt det där som aldrig lossnade.
Kanske kan vi snart också få en bättre ekonomi.
Efter 2015 hade Hammarby Fotboll AB 6 procent av det allsvenska kollektivet exklusive MFF samlade egna kapital. 2016 hade den andelen sjunkit till 4.8 procent.* http://www.lifehack.org/articles/communication/how-the-sunk-cost-fallacy-makes-you-act-stupid.html
Ja – det var en riktigt deppig tillställning idag, som vi dock borde ha vunnit. Men efter att ha sett Östersunds brända 4-1 ”friläge” i 92:a minuten för att sedan en minut senare åka dit på en billig straff så känns våra missade chanser som jordnötter.
En bra debut av Degerlund dock. Inga misstag och två avslut offensivt. En bra grund att bygga vidare på.
En sak som jag noterat de senaste veckorna – i skuggan av all SEF propaganda om publikrekordet i premiären – är de svaga publiksofforna i årets allsvenska. Om vi bortser från våra 20k idag så drog de tre andra matcherna mindre än 10k, tillsammans. Häckens 2500 mot IFK Norrköping var 30% lägre än deras snitt 2o16. Trots storsatsningen, för första gången någonsin i klubbens historia. Likaså ÖFK mot Gtbg idag, ca 30% lägre än förra årets snitt. I torsdags slog Elfsborgs bottenrekord. 4700 var det lägsta de har haft någonsin på Borås Arena. I de två första omgångarna slogs förvisso premiärrekord för allsvenskan som helhet. Dock tappade 9 av 16 lag publik jämfört med sina respektive första matcher under 2016. Men imorgon blir det säkert storpublik som ser MFF göra guldrycket hemma mot #grindif.
Jag tror de andra klubbarnas “storsatsningar” bara gynnar MFF som i grund har en starkare trupp än alla andra. De övriga kommer att ta fler poäng av varandra än om att det hade funnits en starkare utmanare till MFF. Så det kanske kan vara klokt för vår del att inte ryckas i spenderarvågen nu på en gång utan istället visa långsammare men tydliga progressioner. Inte helt enkelt det heller.
Ska man vinna the arms race så måste man ha tillräckligt med kapital för att hålla ut hela vägen. Det har inte vi. Det var så Soviet till slut förlorade, resurserna tog slut när stjärnornaskrigprojektet rullades ut.
Helsingborg var en sörja. Ett organisatoriskt haveri. Dåligt ledarskap. Plus en tragisk händelse som hade påverkan. Använde HD:s tidsdokument för att göra en tidsaxel.
http://www.hd.se/2016-11-21/fran-guldfest-till-nedflyttning-pa-fem-sasonger
Lite tips på intressant påskläsning om ni har tid över:
http://bsc.cid.harvard.edu/files/bsc/files/andrews_299.pdfEn studie om hur dagens superklubbar har uppkommit och lyckats särskilja sig från andra. Mycket beror på makroekonomiska faktorer men varför lyckades till exempel Bayern München och inte TSV 1860? Författaren utgår från en teori där klubbarna kontinuerligt adderar nya värden till sin verksamhet som ger hävstång till sportslig framgång. Kanske skulle man kunna sammanfatta det som en förening av kortsiktighet (sportsliga resultat) och långsiktighet (addera nya saker som ger mervärde till verksamheten).
För en snart 20 år sedan skrev gurun inom fotbollsekonomi, Stefan Szymanski, en artikel om varför ManUtd var så framgångsrika. Han menade att det till stor del kunde förklaras med tillfälligheter som good/bad fortune genom åren.
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1467-8616.00082/epdfKontentan borde nog vara att det gäller att fånga de få tillfällen och därmed möjligheter som ges. Något som Hammarby inte lyckats med. T.ex. kapitalisera finalen 1982. Framgångsåren i början av 00-talet. Frågan är om Bajen kan bli mer lyckosamma denna gång då man fått en ny möjlighet tack vare den fantastiska publiktillströmningen. Lyckas man inte addera värde i form av bra sportsligt ledarskap så lär också den möjligheten gå oss förbi.
Till sist är frågan värd ätt ställa, hur kunde ManUtd tappa sitt momentum så som man gjort de senaste åren?
Ska söka svar i två böcker, Jim Collins management-litteratur och Alex Ferguson självbiografi.
http://www.jimcollins.com/books/how-the-mighty-fall.htmlFrån övriga nyhetsfloran kan nämnas – icke fotbollsrelaterat, men relationsrelaterat: AEG:s CEO har utsett Luc Robitaille till CEO för LA Kings och Rob Blake som COO i densamma.
https://www.nhl.com/kings/news/aeg-announces-front-office-changes-for-la-kings/c-288666790För några år sedan blev väl Chris Klein president för Galaxy. En titt på de andra sportföretagen i koncernen.
Eisbären Berlin – Peter-John Lee som CEO, en gammal spelare och fd head-coach för klubben.Hos LA Lakers bryts mönstret, där är Jeanie Buss president. Hon har lite annorlunda bakgrund.
https://en.wikipedia.org/wiki/Jeanie_BussDe helägda klubbarna verkar vara tjänstemannastyrda där gamla klubbprofiler har gjort karriär. Lakers är ägarstyrt, minoritetsägaren är president/CEO.
Hammarby är tjänstemannastyrt där majoritetsägaren driver rekryteringen av tjänstemännen (bortsätt tränarexperimentet 2013). Samtidigt saknar Bajen en tradition där gamla profiler gör framgångsrika civila karriärer i klubben. Något som finns i t.ex. Malmö FF och Bayern München. Finns det ett värde i det? Om ja, hur skapar man en tradition? Om nej, never mind.1) Det är rimligen därför Musas kontrakt löper till 15:e juli, och inte längre. Dagen då då nästa icke hemma-fostrade spelare anländer.
2) …annars uppstår det ett rekryteringsbehov. Precis som det gjorde efter att Khalili mfl inte har vuxit till givna startmän.Inga konstigheter 🙂
Statistik från i söndags. Trots flera avslut hade vi färre expected goals än KFF. De många passningarna mellan mittbackarna är också ett problemtecken.
Ganska kul analyser man kan få fram numera
1.1 – 0.9 till Peking i expected goals. Så ja, oavgjort hade inte varit orättvist.@Hammarbyfotboll almost mounted a comeback in both xG and goals. Lots of connections everywhere in IFK @ifknorrkoping pass map. pic.twitter.com/2yfmtg0O14
— fotbollssiffror (@fotbollssiffror) April 2, 2017
Lite om metodologin
Expected GoalsDet är därför det också kallas the arms race inom fotbollen 🙂 Precis som under de kalla kriget där båda sidorna rustade upp i kapp med ökade kostnader men oförändrade styrkeförhållanden mellan varandra. Nästa ”grej” blir ju de klubbar som märker att deras investerade pengar inte gett bättre resultat i tabellen. Då börjar man gnaga på de fördubblade TV intäkterna som börjar betalas ut 2020. Förra gången TV pengarna fördubblades (2006) stack alsvenskan personalkostnader året innan, när klubbarna hade fått indikation om att nivåerna skulle öka. Ska bli intressant att se hur nedan kurva kommer att se ut denna gång. Själv tror jag att de blir en jämn uppförsbacke med en topp 2019. Kanske startskottet kommer redan i sommar, där de klubbar som ska kvala in till Europacuperna ska satsa lite extra. Klubbar med ett större eget kapital kan göra det. Riskera mer.
Men det är en fin bubbla som blåses upp, det är vad jag tror.
Jag skrev ju häromdagen att jag trodde att Hammarbys förbättrade position i tabellen (11 plats senaste två säsongerna jämfört med mittenlag-ish i Superettan) kunde tillskrivas de extra resurser som Nya Söderstadion har genererat och inte någon spektakulär förbättring i det sportsliga. Så jag sorterade lite data och fick fram nedan två figurer. Förutsättningarna:
Mätperioden startar 2011 eftersom 2010 fortfarande innehöll väldigt många dåligt presterande allsvenska kontrakt i Hammarby. Malmö FF är exkluderade eftersom deras personalkostnader har eskalerat senaste åren och gör att skillnaderna mellan de övriga klubbarna är mindre tydliga. Urvalsgruppen är klubbar som spelat i allsvenskan minst två säsonger under perioden 2009 – 2014, plus Hammarby, exklusive MFF.Input (x-axel): personalkostnader i relation till urvalsgruppens genomsnitt. Medel = 1.
Output (y axel): sportslig framgång (1 delat med tabellplacering) en första plats i tabellen är alltså lika med 1. Plats 2 blir 0.5, 3 blir 0.33 osv.Figur 1 är baserad på respektive klubbs genomsnittliga tabellplacering under den fem säsonger långa perioden i förhållande till respektive klubbs totala personalkostnader i relation till urvalsgruppens genomsnitt (summan av samtliga klubbars personalkostnader delat med antalet klubbar)
Figur 2 visar observationerna för respektive klubb och respektive säsong. T.ex. 2011 hade Hammarby 0,983 av den genomsnittliga personalkostnaden det året och man placerade sig på plats 27 (11:a i S1) Så 1/27 = 0,037037037Den första figuren visar ju ett mycket starkt samband. Ju högre kostnadsmassa man klarar av att finansiera desto högre tabellplacering.
Den andra är mer spretig. Fotbollen är som tur är inte så förutsägbar. De går att prestera bra enskilda säsonger och det går att rasa med en hög kostnadsmassa.Det intressanta är Hammarby i den nedre figuren. Jag har markerat de tre säsongerna innan Nanne i svart. Nannes två år i rött. Saknar full data för urvalsgruppen för 2016 men Nannes röda prick för den senaste säsongen landar troligen på nästan samma ställe som 2015. Klättringen upp i tabellen går nästan parallellt med trendlinjen, dock under den. MEN: Inte en enda avvikande säsong som de flesta andra klubbarna har haft.
Fem observationer är dock för lite för att kunna förutsätta att vår trend är linjär och därmed dra slutsatsen:
Hade processen fått fortsätta så hade vi nått en en femteplats. Vi hade dock varit tvungna att kunna finansiera personalkostnader i storleksordningen 100 miljoner kronor 🙂
Tips på podcast som kommer läggas upp idag, med en AEG tjänsteman som bl.a. sitter i HF AB:s styrelse. Han lär inte prata om Hammarby, men om AEG:s affär generellt, sponsring etc.
