Jag spelar inte schack. Jag har dock, av någon anledning, fått för mig att Nanne gör det.
Han har ju en schackspelaraura, visst? Det är något med min mentala bild av hur han sitter
i en chesterfieldfåtölj, med en kopp kaffe och en bulle och spelar ett parti schack.
Jag kan inte för mitt liv släppa den.. Varför?

Jo, jag tror att Nanne är strikt fokuserad på taktik. Alltså riktigt nördigt insatt. Och egentligen
kanske han rent av ogillar det sportsliga i spelet. Så länge hans taktiska plan
slår igenom så är han nöjd. Efter ett schack matt tror jag han till och med ler lite så där snett
som han ju gör, i smyg.

Nannes hela filosofi går ju ut på att följa sin plan, eller förlåt, manual. Likt en schackspelares
finurlighet. Det finns ett lag, en himla massa pjäser, med olika funktioner, som tillsammans
ska slå ut motståndarpjäserna. Och då gäller det, för guds skull, att ha en plan! Och det är precis det
Nanne har. Frågan är bara om planen passar ihop med de pjäser vi har till vårt förfogande just nu.

Bare with me, jag har otroligt ytliga kunskaper om schack, så liknelserna får lida därefter. Kanske skulle
jag ha valt liknelsen á la rollspelet Drakar och Demoner, där jag pinsamt nog har desto djupare inblick
(eeeh, obs många år sedan…)

Nåväl. För att lyckas i schack behöver du ha en kung och en drottning. I Bajens fall stukar vi oss
redan här för att vår kung och drottning gestaltas bägge av Kennedy. Han är den viktigaste spelaren
både i form av den man vill vakta mest av alla OCH  den som gör mest på själva planen. Så en miss där.

Det kan också vara en bra grej att ha två springare. De är de enda pjäserna som kan hoppa över andra pjäser
och är unika i sitt rörelsemönster. Vi har många spelare i Bajen som skulle kunna klassas som springare,
men till skillnad från en framgångsrik springare har våra spelare missat den lilla biten att lyckas med gaffeldraget
att sätta motståndarnas dam ur spel. Vi blir helt ofarliga framåt, trots allt springande.

Löpare har vi ganska många av dock. Gör liksom detsamma om en byts ut och en annan kommer in,
det blir lite same same liksom. Ganska ofarliga men ändå bra att ha.

Ett tydligt torn har vi dock! Min gamla favvo Batan. Här snackar vi torn-material! Han går bakåt eller framåt.
Eller i vissa fall åt sidan. Hoppas aldrig över en spelare, utan borrar ner sitt huvud och bara kööör. Alternativt står
i vägen för andra. En tydlig tornsvaghet är dock dess förutsägbarhet …Et voilá, Batan.

Men, vad vore ett parti schack utan sin överman – Nanne. Han har just nu inte en fulltalig uppsättning
pjäser kanske. Men han har en plan. Låt oss bara hoppas att den håller och att vi snart igen kan få säga
”Schack matt, era jävlar!” till motståndarpjäserna.

Inte för att jag egentligen vet vad det betyder
Men det låter ju bra.

Bildcredd: Peter Jonsson