När något går åt skogen är vi supportrar inte sena med att hitta en syndabock att peka vårt långa pekfinger mot. Du. Det är ditt fel. Det är du som gjorde så att det blev så här. Och det kanske känns skönt en stund. Men lik varje dispyt man har, är det ju sällan ett smart sätt att föra något framåt och lära sig av det.

Bajens förlust mot Helsingborg i söndags var inte jätteoväntad, om du frågade mig. Sett till statistiken för tidigare spelade matcher, att vi är klara för allsvenskan nästa år och att vi har flera tongivande spelare borta, så anade jag en förlust bakom hörnet. Vad jag kanske inte väntade mig var att vi skulle släppa in 4 mål på det sättet. Förlusten var således inte oväntad, men sättet vi föll på var tungt. Så tungt att våra välfyllda läktare gapade rätt tomma de sista tio minutrarna. Rätt snart efter Lerjéus blåste i pipan för sista gången i matchen rullade reaktionerna in och de långa pekfingrarna började viftas.

Vi gick in i den här matchen med tre segrar i ryggen. Tre matcher där vi taktiskt frångått manualen och istället spelade vad Nanne kallar ”en cynisk fotboll”. Objektivt har alltså den cyniska fotbollen gett oss poäng. Som ju även kom i grevens tid och hjälpte oss stanna kvar i allsvenskan. Det är faktum. Det är svart på vitt.

När vi då, efter tre raka vinster, går tillbaka till Nannualen och då stryker på en jätteförlust så är det ju såklart inte konstigt att det reageras. Det är ganska enkel psykologi; det ena sättet gav poäng medan det andra gjorde det inte. Var kritiken då hamnar är lätt att förutspå. Men, det går ju att se på saken från flera håll än bara ett, tack och lov.

Jag väljer att se det som så här:
Vi är en nykomling.
Vi är ett nykomponerat lag.
Vi har en ny spelidé att förstå och försöka genomföra.
Jag är inget mattesnille men att lägga ihop alla dessa delar och få de att fungera och stämma överens, och att tajmingen för att allt ska klaffa är minst sagt utmanande. För att inte säga, nästan omöjligt. I alla fall på så kort tid. Och det är ju faktiskt det Nanne har sagt hela tiden. Det här kommer ta tid. Det är en process. Och det är just det många glömmer. Och jag förstår det, när känslorna får tala så kan jag vara där också. Men om man bara backar ett par steg och ser till att vi som nykomling (nog) slutar på en mittenplacering. Så är det ju inte så illa pinkat ändå?

Jag ger Nanne mitt fulla förtroende inför kommande säsong. Jag är säker på att han har Bajens bästa i sitt intresse. Ja, även svensk fotbolls. Även om just det bryr mig mindre. Jag hoppas även att vi tar tillfället i akt och får till några bra värvningar. Några som kan komma in direkt och inte behöver en säsongs igångsättning. Likt den som Astrit Ajdarevic är för ÖSK, vill jag gärna se i Bajen. Island är ju hittills ett vinnande koncept, kanske finns det några blivande grönvita bröder kvar där? Jag försöker i alla fall sitta lugnt i båten. Med händerna och fingrarna i styr.

Foto: Peter Jonsson