Vi går onekligen en spännande säsong till mötes med mycket nytt att syna i sömmarna. Senast ni hörde något från mig här sa jag tack och adjö till Nanne och nu är det väl på sin plats att välkomna vår nye tränare Jakob Michelsen. Jag har inte riktigt vant mig vid att se honom vid sidlinjen än. Hur beter han sig? Är han en sån som gestikulerar vildsint, eller en sån bakåtlutad person som studerar allt i ro? Det tar ju dock lite tid att vänja sig vid en ny person. Som i vilken relation som helst vill man ju nästan alltid snabbspola förbi dejting-fasen och komma in i mjukisbyxe-fasen. Den när man liksom är så pass bekväm att man kan ge både ris och ros och våga vara sig själv utan att behöva ha de där silkesvantarna på sig. Vi är inte riktigt där än, men av det jag sett och hört verkar han vara slipad, både mot oss supportrar och fotbollsmässigt. Det finns många frågor man så här i början vill få svar på. Vilket spel ska vi spela? Vem vill han spela på vilken position? Är han en cyniker eller går han på ren fingertoppskänsla? Vi får se. Det går ju som bekant inte riktigt att i verkligheten snabbspola framåt. Det man dock har förstått redan nu är att han har en vilja och intention att spela in våra junisar. Han har från dag ett gett dem speltid, om det så bara är på försäsongen och vi inte sett hur han förhåller sig till dem under säsongsspel. Men det tillsammans med att vi tillsatt Stefan Billborn som assisterande tränare, borgar för att vi kommer att satsa på de unga lovande i Bajen. Billborn kommer ju som bekant från Bajens akademi och han om någon har både koll och känsla för vilka vi kan satsa på och var de befinner sig i utvecklingen. Det här får jag med all säkerhet chans och  att återkomma till framöver, men jag älskar precis allt med den ansatsen.

Vi går också säsongen till mötes med en ny trupp, på gott och ont. Jag har, sedan beskedet om att Petter Andersson lägger fotbollsskorna på hyllan, försökt formulera en text om det. Men det går inte. Det gör liksom lite för ont. Men han var tydlig i intervjuerna kring hans beslut att det var rätt beslut för honom och därmed även i längden för oss också om han inte kan spela fullt ut. Det är hedersamt och ansvarsfullt av honom att fatta det beslutet redan nu. Dock inte lättare att förlika sig med, när man längtat så.

Vi har även tappat andra viktiga spelare, inte minst David Boo Wiklander och (St) Erik Israelsson. Bägge är spelare som ju varit direkt avgörande för oss på många sätt. Erik som ju har stått för de flesta målen vi lyckats med, och Boo med sin tydlighet och trygghet i backlinjen. Det har skapat ett ohyggligt stort hålrum i backlåset efter Boo som tillsammans med Aidoo bildade en mur i vårt försvar. Vi är många som frågar oss vem som ska kunna fylla hans skor, och vilken konstellation som kan fungera. Under försäsongen har vi tyvärr sett prov på att vår defensiv inte på milslånga vägar håller måttet, och det gör mig otroligt orolig inför kommande säsong.

Offensivt är jag inte alls lika darrig. Vi har spelare som Dibba, Birkir och Leo som under försäsongen sett väldigt pigga och hungriga ut. Men framförallt har vi värvat den fullkomligt briljante Jiloan Hamad som bara på några matcher har visat makalös teknik och spelförståelse. Kan vi bara se till att nyttja honom på bästa sätt blir vi riktigt farliga framåt. Men, en stjärna inte gör ett helt lag, hur gärna man än vill det. Och däri ligger nog den delikata nöten för Jakob att knäcka. Kunna formulera en spelidé (om än en flexibel sådan, som han sagt) sätta en tänkt förstaelva och få ihop truppen till ett lag… Lätt som en plätt, eller hur?

Vi behöver nog vara beredda att ge Jakob the benefit of the doubt och inse att det här kan ta lite tid. Som alltid när saker är nya behöver man lite tid att gå in dem innan de blir helt bekväma. Samtidigt kan vi ju inte alltid komma med det argumentet. Att vi jobbar långsiktigt, för framtiden och att vi inte kan förvänta oss topplaceringar i en snar framtid. Det håller inte heller. Även om man väljer att satsa på nytt, måste man ta med i beräkningarna att vi också vill klättra uppåt i tabellen och känna att vi lyfter.

För när väl säsongen kommer igång så står vi alla där. Spända, förväntansfulla, med våra grönvita halsdukar och hoppas. Och jag vill ju så jäkla gärna tro på nåt bättre än en elfteplats. Men just nu kan jag inte hymla med att jag är osäker.

Osäker, dock inte hopplös.

Forza/Jeanette 

Foto: Peter Jonsson