johannes,
att Nanne givit oss noll och intet (som du får det att låta som) stämmer ju inte.
Att ta oss upp ur Superettan hade lite av en digital binär inramning över sig. Antingen lyckades han eller inte. Han lyckades. Att som nykomling sedan nå den tredje fjärdedelen i tabellen är vad jag skulle kalla för godkänt, inte mer. Svagt godkänt eftersom det var i den nedre delen av den fjärdedelen. Men att få de gångna helåren att låta som totalt meningslösa är lite av en historieförfalskning.
Sedan är jag med på att det gått trögt. Värvningar av Melker, Smarason, Khalili och Alex som man inför säsongen trodde skulle höja oss har inte gett den utdelning vi (och många andra) trodde (utom i ett fall). Det är bara att konstatera. Men säsongen som helhet är för tidig att bedöma. Av självklara skäl. Då är frågan om vi ska tro att det vi sett den senaste tiden är något vi kommer att se framöver? Det är mycket möjligt. MEN vi har för något år sedan bestämt oss för att jobba långsiktigt och med tålamod och inte köra med för mycket ”kvartalsrapports-tänk”. Och då känns det fel att döma 2016 efter de första 12 omgångarna. Det går helt emot det vi sa för två och ett halvt år sedan. Men jag säger inte emot att det går trögt. Absolut inte. Frågan är bara var gränsen går? Och är Roger Sandberg, eller för den exempelvis Roger Franzén som är en av de som ”lyckats bättre” än Nanne med mindre resurser någon vi vill ha hit? Det sistnämnda har vi väl provat? Eller röstar du för Gerhardsson? Vi har testat diverse olika kortsiktiga lösningar. Ingen verkade fungera. Nu har tanken varit långsiktighet och tålamod. Då tycker jag vi kör på det. I ordens rätta bemärkelser.